Juli
Jag blev påmind igår om att jag har en blogg som jag inte skrivit i på typ 2 månader :P Så jag får väll uppdatera lite nu då ;)
Månaden började bra men sen gick de snabbt utför. Jag, mamma, Per, Sebbe och Anders åkte på kryssning till riga :) Vi dansade en massa, åt god mat, shoppade och tittade på fina riga. På bilden kan ni se lite av de vackra gamla byggnader som finns där, de flesta av dem är kyrkor vilket de verkar ha ett överflöd av.
Vi gick på marknaden ett tag i den jätte varma solen och kände för att köpa lite jordgubbar för de luktade så gott, så mamma gav henne i ståndet lite småmynt ( tyckte vi att de va) och hon började sleva ner jordgubbar i en påse med den största sleven jag sett. Och sen sleva hon och sleva och sleva tills de säkert va 3 liter jordgubbar då lyfte hon på påsen för att känna efter men de va tydligen inte tillräckligt med jordgubbar så hon öste ner en slev till. Sen ställde hon påsen på vågen och de va tydligen mer än 2 kg jordgubbar så hon hälde ut typ 5 st små jordgubbar och sen fick vi påsen. Vi åt kanske 4 st var och sen gick vi där med vår jätte påse med jordgubbar :P
Sen när vi åkte hem mot sverige sket sig allt, Jag å Per dansade Lindy hop och vi gjorde ett hopp som blev med lite för mkt kraft vilket ledde till att jag vrickade foten. Första tänkte jag eh de är väll inge, 30 sekunder senare skrek jag för att de gjorde så jävla ont. Vägen till hytten innehåll en massa svordommar speciellt mot Per, för i stundens hetta tyckte jag att allt var hans fel. När vi kom ner hade min fotled fått dubbla storleken och jag hade sjukt ont så Per sprang efter en läkare. Läkaren var den mest inkompetenta läkare jag träffat, han kunde inte prata engelska så han fattade inte vad vi ville och han kom inte på de heller själv, och dessutom var han tvungen att gå eftersom han behövde sova......
Första bilden är tagen 3 dagar efter olyckan de andra 2 en vecka efter. Nu är Iaf min fot iaf helt ok igen, den gör ont men går att gå på.
Och om de inte var nog med de vilket det tydligen inte var så fick jag så sjukt ont i magen, spydde och svimmade så jag kunde inte äta och knappt sitta upp i 3 dagar. Per var iaf snäll och tog hand om mig :) När jag började må bättre åkte vi iaf till sjukhuset för att kolla vad de var för fel på mig. De trodde att jag bara var magsjuk men jag fick sitta kvar och vänta på blodprovs svaren eftersom de redan var tagna. Sen kommer en läkaren in och säger att mina njurvärden är dåliga och att jag måste stanna kvar på sjukhuset, så jag läggs in. De tar bilder på magen, en massa blodprov och jag får dropp och sen får jag inte åka hem på 4 dagar eftersom värdena inte vill gå ner. Men de hittar inte felet till varför jag är så dålig.
Under mina dagar och nätter på sjukhuset har jag kommit fram till att jag hatar plast tofflor för att de gör ett sånt fruktansvärt gnissel mot golvet när personalen går (speciellt störande under natten), klockarna tickar onormalt högt, man kan få en granne vars snarkningar kan väcka en björn i ide och maten är jätte äcklig.
Bra saker som hände var väll att bli omhändertagen och att jag nu vant mig vid att ta blodprover.
De vet fortfarande inte varför mina värde värden var så dåliga men jag får iaf aldrig mer äta ipren eller ibumetin och jag måste dricka 3-4 l om dagen.
